Sida:Ådalens poesi 1934.djvu/138

Den här sidan har korrekturlästs

KAMS

Tokerier från Ådalen

Jonas måste stanna hemma och valla sina sju yngre syskon, men far, mor och äldsta dottern Anna gingo till bröllops i aftningen. Jonas hängde vemodigt på gärdsgården och såg dem tåga bort i småskogen. Först far, maläten, men ganska tvärsäker. Tre steg efter, styvmor med skosnytorna inåt, tung som en förjulsko. Sist Anna med någonting av fällmakarestugans hungerelände i sin taniga kropp.

”När skall det bli min tur, mån tro?” undrade Jonas.

”Du understår dej inte att slå barnen och ve dej, om du sticker näsan i skåpet, och hemma håller du dej om du vill att det skall gå dig väl!” Styvmor talade alltid med tydlighet.


132