Kungen i Jorm
ler icke så snacksaliga och livliga. Vad de mest talade om var den nya landsväg, som från Gäddede byggts genom Gusvattnet och Storvattnet för att vidare i sinom tid fortsätta till Ström.
Vi sutto i en eländig ”bondgård” och talade med dem om lots till ett lappläger på Blåsjöfjäll och kommo att berätta, att vi från Håkafot gått över nedre delen av Karlberget och genom skog för att pröva den nya landsvägen till Gäddede. Vid första ord om vägen kommo jämmervisor.
Vägen hade dragit över dem oerhörda skattebördor. Tre hemman i Blåsjön skulle just gå på auktion — för utskylder sades det. En man vid Rankasjön hade nödgats sälja sin bästa ko för landsvägens skull. Med mycken ansträngning hade medlidsamt folk året förut skaffat den ofärdige och sjuke mannen en häst, och denne skulle just tagas, då mannen beslöt sig att offra kon.
Han hade åtta barn och hade knappast en matbit i huset.
Förr än landsvägsbygget började hade han haft omkring 10 kronor i skatt, vilken nu fyrdubblats.
En annan man hade genom landsvägsbygget fått 100 kronors extra utskylder, ett väldigt extra tillägg för en bonde utan annan förtjänst än det obetydliga, som kan bli för smör, ost och ett och annat slaktkreatur. På flera år ha trävarubolagen icke drivit någon avverkning i denna trakt, och man vet vad det betyder.
En tredje bonde — den vi just sutto hos — hade också fått sig en knäck av landsvägen. Under den sommar, som gått, hade från denna gård tarvats 53 dagsverken till vägbygget, men då han ingen hade att sända i sitt ställe och själv såsom invalid icke var i stånd till sådant arbete, debiterades han med 2: 50 pr dag. Nu skulle en större pantning eller konkurs övergå honom.
Den förbannade landsvägen! Det var så få människor och byar
152
