Stormfartyg
ju närmare den rullas fram mot oss på orkanens vagn: Vattenrök! Ty orkanstötarna skära av stora vågor, smula sönder dem och driva dem som aska och damm före sig i vild fart. Nu gäller det om “Liv” är liv!
Ombord taga vi saken med ro. Icke en enda blinkar. Tvärtom; vi spärra riktigt upp ögonen för att ingenting av skådespelet skall gå förlorat. En forskande blick av kapten på rigg och grejer — ett säkert tag i rorpinnen av bäste man. —
Sjö och orkan slå ”Liv” nästan över ända.
Vi se icke någonting för vattenrök och spolande sjöar. ”Liv” visslar långa melodier med sin rigg. Och så slängas vi fram en timme i ett orent farvatten …
Det gick ypperligt.
Sköjten hade icke en enda skada, hur noga vi synade. Ingenting hade bekommit den — ingenting av skavank och missöde en slik dag, då vi fingo se den synen vid Finkirken: att en — bäck, som annars kastade sig rätt i havet från en fjällkant, nu drev som en rök tillbaka över fjället.
194
