Den här sidan har korrekturlästs
KÄRNFOLK
Två röda fjällbyar lågo mitt emot varandra på var sin höga nipa; djupt nere och emellan dem gick den kraftiga svarta älven med larm och dån i forsar och fall, på sin väg mot havet.
Mellan byarna gick älven i sel, som är spakvatten; men ovan och nedan gick forsen skummig och vit.
Vid Råmstenen börjas denna historia.
Då floden gick hög nådde råmstenen på långt när icke vattenytan, men vid lågvatten stack han ibland sitt svarta slipade huvud upp ur djupet. Som alla kraftigare hinder i en ström gjorde han nedanför sig ett bakvatten.
I bygden kallades detta eda. Bar ej sunnan det kraftiga väset
48
