Sida:Ådalens poesi 1934.djvu/72

Den här sidan har korrekturlästs

HISTORIEN OM GUNNEL

Nu var det Sago-Gunnels vackra gosse, som talade — — ”och då denna herrns hastigt påkomna sympati bör förklaras … är det antagligt att jag påminner er om någonting som varit er kärt i ungdomsdagar … ett ansikte i älskog … en ljuv stämma … eller ett hår, blont och burrigt som mitt …”

Den unge mannen talade långsamt och med en sävlighet, som var gjord.

Inom honom ropade Sago-Gunnel sin förtvivlan efter händelsesommarens kung, som övergav sin drottning och ännu mer. Inom

66