Sida:Ådalens poesi 1934.djvu/83

Den här sidan har korrekturlästs

Historien om Gunnel

Han axlade sin näverkont och räckte handen till den gamle.

”Ni skall icke förklara någonting. Jag vill ingenting veta. Jag är nöjd med att ha sett er … jag förstår nu att Gunnel kunde glömma allt, då hon hade er … och nu skall ni leva så väl. Ni skall få höra om mig.”

Där han gick uppför vägen, upprörd och med darrande läppar, ljus och stark, var han som en ung viking.

Den gamle såg efter honom med en tiggares blick.


77