En ringdans medan mor väntar …
Så kastade han sig omväxlande på framfötterna, och bakfötterna, men emellan varje gång stack han Salmon med sina vassa, ilskna små ögon.
I torparen från Nysvedjan kokade det. Icke av rädsla för björnen, men av aggande oro för mor hemma i stugan — med tre gråtande barn omkring sig, i väntan på det fjärde, som … ja, det var icke gott att vara ensam och fattig mitt på skogen långt från människor och hjälp i nödens stund! Nåde Gud den fattiger är 1 denna världen!
Salmon gled kring furan, och hans tankar gledo med:
— och då han sprungit från sin stuga med öronen fulla av jämmer, med ängslan vaggande i oroliga vågor i själen, hade han känt sig som ett rullande grått viternystan, som kastas fram av trollformler och osynliga händer efter en mörk hemlig stig. Det hade nog funnits inom honom det som kastade honom fram denna ljusa midsommarnatt. Och nu var han spikad fast på Hästberget, hans eget gamla Hästberg, där han prövat så mycket av fara och tur …
Björnen rullade sig, och Salmon gled med armarna slagna omkring furan.
… såsom den där gången — han kunde se platsen hit då han räddat sitt liv med ett skott, då björnen redan stått framme vid skidornas brätten. Eller då en gång Nalle låg på en nyss riven kviga och tuggade på hennes juver, medan hon ännu levde. Hon hade slängt sitt huvud, så att skällan hade pinglat så besynnerligt, icke såsom från ett betande djur eller ett idisslande … ja den björnen hade visat tänderna … sprungit ett stycke in i grantjälen men kommit rytande tillbaka emot Salmon och hans följeslagare. Salmon hade stött en torr granruska i hans gap, och kamraten
83
