utan tvifvel att bestämma tvenne ägoväldens gränser å vattengrunden. Rätten till det å viss grund varande vattnet var däremot på helt annat sätt bestämd.
Vattenrätten, som uti äldre lagen finnes afhandlad i den balk, hvars öfverskrift lyder: »Huru myulnu skal gæra», hvilar nämligen på den grundsatsen, att hvarje till landskapet hörande person ägde fri förfoganderätt till allt Västergötlands vatten.
Hufvudstadgandet kan uttryckas sålunda: »Den man äger kvarnställe, som först gör verk därå, vare sig det är å alla götars eller alla grannars mark.»
Rätten till kvarnställe är alltså gjord beroende af den första intäkten.
Härmed öfverensstämmer bestämmelsen, att kvarnställe i ödesmål ägde hvem som ville intaga. (§ 2).
Att fiskerätten varit lika fri, utsäges visserligen icke direkt, men förutsättes af stadgandet i § 1, som förbjuder fiske i annan mans »stämma» (uppdämdt vatten) samt i annan mans dike. Annorstädes måste fisket antagas hafva varit fritt.
Härtill kommer, att enär samma villkor är föreskrifvet för fiskegårds byggande som för byggande af kvarn utan att i öfrigt någon inskränkning i byggnadsrätten finnes, måste man antaga, att jämväl rätten att bygga fiskegårdar varit lika fri som rätten att bygga kvarnar.
Ändtligen synes ock rätten till afledning hafva varit medgifven, om det nämligen kunnat ske utan förnärmande af annans rätt. (§ 7.)
Andra möjliga användningssätt af vattnet finnas väl icke i lagen omtalade, men då de större rättigheterna – byggnads- och fiskerätt - varit allmänna, måste det ligga i sakens natur att jämväl alla andra användningar af vatten: till hushållsvatten, till vattnande af kreatur, till flottning och samfärdsel m. m. varit en för »alle män» fri rättighet.
Det är emellertid klart att, äfven under full tillämpning af grundsatsen om alla statsmedlemmars lika rätt till vatten, man måste göra en åtskillnad mellan vattnets tillgodogörande för tillfälliga och för mera stadigvarande behof. I förra hänseendet, eller för konsumtions- och kommunikationsbehof – hushållsvatten, fiskevatten och vatten för samfärdsel m. m.
