Beträffande skifte af fiskevatten må erinras om U. L:s och yngre V. M. L:s bestämmelser om skifte af vatten, så väl med afseende å »varp» (Wiþ. B. 2: 6 och B. B. 2: 6) som med afseende å vassar och verk (Wiþ. B. 16: 2 och B. B. 16: 2).
Dessutom må anföras ej mindre Ö. G. L. Egn. S. 24, att om platser för kvarnar eller fiskeverk äro obyggda, de skola skiftas efter attungtalet, än ock den i S. M. L. B. B. 20: 2 uttryckta allmänna regeln: »Kan en skifta vilja och annan ej, då hafve den vitsord, som skifta vill.»
Beträffande åter skifte af eller bestämmande af andels- rätt uti kvarnplatser, så kunna hithörande regler lämpligen uppdelas uti tre grupper, nämligen:
1:o Mölnostad emellan 2 byar;
2:o Mölnostad inom by, samt
3:o Mölnostad inom flera byar.
Den allmänna regeln är, att om kvarnstad ligger emellan 2 motliggande byar, äger hvarje by hälften hvardera så långt som hans byaland räcker. [1] Härmed öfverensstämmer ock stadgandet i Ö. G. L. B. B. 8 pr., att om man äger i midströmmen, då må man ej mera än i midströmmen bygga utan med lof.
Vidare är det ock en allmän regel, att kvarnstad inom by fördelas efter byamål. Sålunda heter det: »nu ligger kvarnstad inom by och bolstad, han skall brytas till öre och örtug; tage så hvar sin lott däraf, som han äger i tomt och i åkrar och ängar»[2] eller: »nu ligger, etc.; då »tage hvar sin lott, som han är ägande till i byn»,[3] eller ligga flera kvarnstäder i by, äge hvar så mycket som han äger i by».[4]
Lågo ändtligen flera kvarnstäder inom flera byar, gällde den allmänna regeln, att de skulle emellan byarna fördelas efter markland och ägde därefter, säges det, »hvar våld sin mölnostad att bygga eller neder fälla».[5]
