hvarvid den förra reglerar enskildes förfoganderätt öfver vatten, medan den senare besvarar frågan på hvad villkor vatten såsom hinderligt för viss verksamhet må kunna bortskaffas från viss grund.
Om det alltså för svensk rätts vidkommande måste betraktas såsom oafvisligen nödvändigt att behandla privat rätt till grund och till vatten såsom två särskilda rättigheter, följer ock, att samfäld rätt till vatten och samfäld rätt till grund kunna hvar för sig allt efter omständigheterna blifva föremål för särskilda skiftesförrättningar.
Ännu en sak bör framhållas. Det är förut sagdt, att hvarje vattenområde kan befrias från vatten.
Detta gäller emellertid endast sjöar och rinnande vatten, icke saltsjön. Först och främst är det alldeles omöjligt att t. ex. uttappa eller sänka Östersjön eller Kattegatt. Men äfven om det vore möjligt att sänka saltsjön, blefve de privata vattenområdena ändå icke, hvarken helt eller delvis, torrlagda, utan endast utflyttade längre ut i sjön, alldenstund strandfastigheters ägogränser i saltvatten icke äro absoluta utan bestämda i förhållande till vissa punkter i vattnet, hvilka själfva äro underkastade förändring.
De enda betydligare förändringar, som kunna inträffa med en strandfastighets grundområde i saltsjön, torde vara de, som stå i samband med den Skandinaviska halföns s. k. sekulära höjningar och sänkningar. Det är konstateradt, att vissa delar af kusten småningom höja sig ur och andra sänka sig i hafvet. Strandfastigheter röna häraf den inverkan, att vid kustens höjning deras ägovälde i vattnet småningom flyttas allt längre och längre ut i sjön, medan åter vid kustens sänkning ett alldeles motsatt förhållande äger rum.
På grund af ofvan påpekade naturliga förhållanden medför strandfastigheters rådighet öfver grunden knappast andra befogenheter än till uppförande af byggnader därå samt till tång- och vasstäkt m. m. dyl. Sammalunda består ock strandfastighets vattenrätt endast af en mycket inskränkt befogenhet att nyttja vattnet såsom fiskevatten.
Så väl till följd af väsentliga olikheter emellan saltvatten- och färskvattenområdenas naturliga beskaffenhet med däraf följande olikartad rättslig behandling som ock till följd af saltvattenområdets ringa betydelse för strandägarne, skola
