Sida:Åtta kusiner 1926.djvu/100

Den här sidan har korrekturlästs


XIV.
EN MUNTER FÖDELSEDAG.

Den tolfte oktober var Roses födelsedag, men ingen tycktes komma ihåg detta intressanta faktum, och hon var för finkänslig att påminna därom, så innan hon somnade kvällen förut, låg hon och undrade, om hon skulle få några presenter. Frågan avgjordes tidigt följande morgon, ty hon väcktes av ett sakta tassande i ansiktet, och när hon slog upp ögonen, såg hon en liten svart och vit gestalt, som satt på kudden och stirrade på henne med ett par runda ögon, mycket påminnande om blåbär, under det att en len tass klappade henne på näsan för att ådraga sig hennes uppmärksamhet. Det var Kitty Komet, den sötaste av alla kattungarna, och Komet hade uppenbarligen en mission att fylla, ty ett skärt band smyckade hennes hals och vid detta var fäst ett papper, på vilket stod skrivet: »Till miss Rose från Frank.»

Det gladde henne ofantligt, och det var endast början av roligheten, ty överraskningar och presenter fortsatte att dyka upp under dagens lopp, enär flickorna Atkinson voro berömda för sin skämtsamhet och Rose allmänt omtyckt. Men den allra bästa presenten kom, när de voro på väg upp till toppen av Mount Windy, där dagen skulle firas med en picknick. Tre muntra vagnslaster begåvo sig av strax efter frukosten, ty alla ville vara med, och alla tycktes ha föresatt sig att ha riktigt trevligt, i all synnerhet mor Atkinson, som bar en hatt, stor som ett paraply, och tog med sig middagshornet för att hindra sin skara från att förirra sig bort.

— Jag skall köra för tant och en skara småttingar, så du får rida ponnin. Och var snäll och håll dig en bra bit bakom oss, när vi kommer till stationen, för det kommer ett paket, som du inte får se förrän vid middagen. Du fäster dig väl inte vid det? sade Mac under uppståndelsen vid avfärden.

— Inte ett dugg! svarade Rose. Det sårar mig mycket vid andra tillfällen, då jag blir ombedd att hålla