derneslandet en tjänst — något hon för övrigt hade gjort, ty varje gosse, som växer upp utan dåliga vanor, ger löfte om att bli en god medborgare.
— Jag önskar, att Rose ville ingå en överenskommelse med Will och Geordie också, för jag tror, att dessa böcker är lika skadliga för små gossar, som cigarrer för stora, sade mrs Jessie och slog sig ned mitt i soffan mellan de läsande, som artigt drog upp benen för att bereda plats åt henne.
— Jag trodde, att de var på modet, sade d:r Alec och slog sig med Rose ner i stora stolen.
— Det är även rökning, men det är skadligt. Jag betvivlar icke alls, att de, som skriver dessa böcker, har de allra bästa avsikter, men det förefaller mig, som om de misslyckades, därför att deras valspråk är: »Var smart, så blir du rik» i stället för: »Var hederlig, så blir du lycklig». Jag dömer icke överilat, Alec, för jag har läst minst ett dussin av dessa böcker, och förutom en hel del, som är tilldragande för gossar, finner jag i dem mycket att fördöma, och andra föräldrar säger detsamma, när jag frågar dem.
— Hör du, lilla mor, nu är du för svår! Jag tycker, de är bussiga! Den här är asflott! utbrast Will.
— Böckerna är bra, och jag skulle vilja veta, vad det är för fel med dem, sade Geordie.
— Ni har visat oss ett av de värsta felen — slangspråk, sade modern lugnt.
— Måste vara med, lilla mor. Om de där gyckarna talade ordentligt, vore de inte ett dugg skojiga, invände Will.
— En skoputsare får inte tala grammatikaliskt, och en tidningspojke måste svära lite, annars vore han inte naturlig, förklarade Geordie, ty båda gossarne voro redo att kämpa tappert för sina favoritförfattare.
— Men mina söner är varken skoputsare eller tidningspojkar, och jag tycker inte om att höra dem använda sådana ord som »asflott», »gycke», och dylikt. Det pinar mig att höra mina söner tala så. Jag bestämde en gång i tiden, att jag inte vill höra något slangspråk här i huset. Den regeln håller jag icke fast vid så mycket numera, men jag vill icke ha några då-
