Sida:Åtta kusiner 1926.djvu/132

Den här sidan har korrekturlästs

dig hans praktik, när han blir tvungen att sluta? Om du samtycker till det, skall jag i morgon leta rätt på mitt gamla skelett.

Det blev för mycket för tant Clara, och hon avlägsnade sig hastigt, djupt upprörd såväl av mrs Van Tassels nya promenaddräkt som av Roses nya studieämne.




XIX.
UNDER MISTELN.

Rose hade förmått Phebe att lova, att hon skulle taga sin strumpa med sig upp i »jungfruburen», såsom hon kallade sitt vackra rum, på juldagsmorgonen, därför att detta första härliga beskådande av julklapparna förlorar hälften av sitt behag, om icke minst två små nattmössor mötas över skatterna och två lyckliga röster utropa »O!» och »Ah!» tillsammans.

Så att när Rose slog upp ögonen denna morgon, föll hennes blick på den trofasta Phebe, som, insvept i en schal, satt på kudden framför den sprakande brasan med sin orörda julstrumpa bredvid sig.

— God jul! utbrast den lilla matmodern glatt.

— God jul! svarade den lilla tjänstflickan så hjärtligt, att det gjorde en gott att höra det.

— Tag genast hit strumporna, Phebe, så får vi se, vad det är i dem, sade Rose, i det hon satte sig upp bland kuddarna och såg ivrig ut som ett barn.

Ett par långa, knöliga strumpor lades på täcket och blevo undersökta med förtjusning, ehuru båda av dem kände till varenda välsignad sak, som fanns i den andras strumpa. Det hör inte hit, vad det var, men det var uppenbart, att det var fullt tillfredsställande, ty då Rose lutade sig tillbaka, sade hon med en suck av belåtenhet:

— Nu tror jag, att jag har allt, jag önskar mig här i världen, och Phebe svarade över ett helt fång skatter: Det här är den stiligaste jul, jag någonsin varit med om. Så tillade hon med viktig min: Men önska något