Sida:Åtta kusiner 1926.djvu/164

Den här sidan har korrekturlästs

»Codlin ä' din vän», tillade Charlie i alltjämt förhoppningsfull ton.

— Jag behöver ingen tid på mig. Jag vet, vem jag älskar högst och vem jag är lyckligast hos, så jag väljer farbror. Vill han ha mig? frågade Rose ömt och tillitsfullt.

Om hon verkligen hyste några tvivel, skingrades de av uttrycket i hans ansikte, när han utan att säga ett ord, bredde ut armarna och hon kastade sig i dem, kännande, att hennes hem var där.

Ingen sade ett ord på en hel minut, men vissa tecken hos tanterna förrådde för gossarne, att vattenkonsterna snart skulle börja spela. Så de fattade varandras händer och började dansa kring farbror och niece, i det de sjöngo den gamla barnkammarvisan:

»Ring around a Rosy!»

Det gjorde naturligtvis slut på alla känsloutbrott, och Rose lämnade skrattande farbror Alecs armar med ett vackert märke på vänstra kinden efter en av hans västknappar. Han såg det och sade, i det han till hälften utplånade det med en kyss: Det här är mitt lilla lamm, och jag har satt mitt bomärke på det, så att ingen skall kunna ta det ifrån mig!

Det funno gossarne så lustigt, att de började skråla:

»Farbror har ett litet lamm!»

Men Rose tystade ned dem genom att smyga sig in i ringen och förmå dem att dansa vackert — som gossar och flickor kring en majstång, under det att Phebe, som kom in för att vattna blommorna, började kvittra och kuttra, som om alla luftens fåglar kommit in och slutit sig till de åtta kusinernas vårfest.