Sida:Åtta kusiner 1926.djvu/30

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
26
LOUISA M. ALCOTT

mig sliten i bitar mellan dem, sade Rose och sökte förklara känslorna hos en vilsekommen kyckling, över vilken sex hönor kackla samtidigt.

Farbror Alec kastade tillbaka huvudet och skrattade som en pojke, ty han kunde så väl föreställa sig, hur var och en av de goda damerna försökt ro åt sitt håll, så att farvattnet blivit upprört och stackars Rose alldeles vimmelkantig.

— Nu ämnar jag försöka en kur med farbröder och se, hur den lämpar sig för din kroppskonstitution. Jag tänker behålla dig helt och hållet för mig själv, och ingen får ge mig ett enda råd, såvida jag icke ber därom. Det finns inget annat sätt att hålla ordning ombord, och jag är kapten på den här lilla flotten, åtminstone för tillfället. Vad kommer sedan?

Men Rose blev så röd i ansiktet, att farbrodern gissade, vilket hennes bekymmer var.

— Jag tror inte, att jag kan tala om det här. Det vore inte artigt, och jag känner mig bra nog säker på att det inte längre kommer att vara något bekymmer. Medan hon rodnande framstammade dessa ord, vände d:r Alec blicken mot det fjärran havet och sade så allvarligt, så ömt, att hon kände vartenda ord och kom ihåg dem långt efteråt:

— Mitt barn, jag väntar inte, att du med ens skall älska och lita på mig, men jag vill, att du skall tro, att jag av hela mitt hjärta vill ägna mig åt mina nya plikter, och om jag begår några misstag, vilket jag förmodligen kommer att göra, skall ingen sörja bittrare däröver, än vad jag gör. Det är mitt fel, att jag är en främling för dig, ehuru jag vill vara din bästa vän. Det är ett av mina misstag, och jag har aldrig ångrat det bittrare, än vad jag nu gör. Din far och jag hade en gång en tråkighet, och jag trodde aldrig, att jag skulle kunna förlåta honom, så jag höll mig borta i åratal. Vi gjorde gudilov upp saken sista gången vi träffades, och då sade han mig, att om han blev nödsakad att lämna sin lilla dotter, skulle han testamentera henne till mig såsom ett bevis på hans kärlek. Jag kan icke fylla hans plats, men jag vill försöka vara en far för henne, och jag kommer att känna mig stolt och lycklig, om hon lär sig älska mig hälften så mycket som hon