Efter middagen ansågs en siesta erforderlig, och man lade sig i tälten eller ute, allteftersom man hade lust, varvid gossarne sågo ut som krigare som slumrade, där de fallit.
De äldre hade just försjunkit i en ordentlig lur, då de yngre åter voro på benen, utvilade och redo för ytterligare bedrifter. En liten vink skickade i väg dem alla till grottan, där de funno bågar och pilar, stridsklubbor, gamla svärd och skilda reliker av intressant slag. Uppkrupen på en hög klippa med Jamie bredvid sig för att »förklara» saker och ting för henne, åsåg Rose en rad spännande scener, uppförda med stor livlighet och historisk noggrannhet av hennes begåvade släktingar.
Kapten Cook blev på det mest nervkittlande sätt mördad av infödingarna på Owhyhee. Kapten Kidd begravde mitt i natten ofantliga skatter i en kittel och sköt ned de två trofasta skurkar, som delade hemligheten med honom. Simbad kom i land där och upplevde mångfaldiga äventyr, och otaliga vrak beströdde sandstranden.
Rose tyckte, att detta var de mest spännande drama, hon någonsin bevittnat, och när föreställningen avslutades med en stor balett av invånare från Fidjiöarna, vilkas barbariska tjut skrämde fiskmåsarna, hade hon inga ord för sin förtjusning.
Ännu en simtur, ännu en munter kväll på klipporna, varifrån de kunde iakttaga de utgående ångarna och de återvändande lustbåtarna, avslutade den andra dagen och sände var och en tidigt till sängs för att vara redo för morgondagens festligheter.
— Archie, hörde jag icke farbror be dig ro hem i morgon bittida efter mjölk och annat?
— Jo. Varför frågar du det?
— Var snäll och låt mig följa med. Jag har något av största vikt att ordna. Du vet ju, att jag blev bortförd i största hast, viskade Rose, då hon önskade kusinen god natt.
— Jag är med om det, och jag gissar att Charlie icke har något däremot.
— Tack! Glöm inte att stå på min sida i morgon, när jag ber er därom, och säg ingenting till någon an-
