detta var hans största förtjusning, pinades stackars vurmen svårt. Alla voro redo att läsa högt för honom, och till en början tävlade gossarne om denna ära. Men alltefter som vecka följde på vecka och Mac alltjämt var dömd till sysslolöshet och ett förmörkat rum, avtog deras nit, och den ena efter den andra svek. Det var hårt för de livliga gossarne mitt under sommarlovet, och ingen klandrade dem, när de åtnöjde sig med korta besök, uträttande av ärenden och uttryck av varm medkänsla.
De äldre gjorde sitt bästa, men farbror Mac var mycket upptagen, tant Jane läste i begravningston, så att man omöjligen kunde höra på henne länge, och de andra tanterna voro alla upptagna av sina egna bestyr, ehuru de bjödo gossen på alla de läckerheter, de kunde hitta på.
Farbror Alec var i sig själv en hel härskara, men han kunde icke ägna hela sin tid åt sjuklingen, och om icke Rose varit, hade det gått stackars vurmen illa. Hennes vänliga röst lämpade sig för honom, hennes tålamod tröt aldrig, hennes tid tycktes icke vara av minsta värde, och hennes iver och vänlighet voro mycket tröstande. Timme efter timme satt hon i det förmörkade rummet med en enda ljusstrimma över boken och läste högt för gossen, som låg där med en skärm över ögonen och under tystnad njöt av det enda nöje, som spred litet ljus över dessa dystra dagar. Emellanåt var han retlig och svår att göra till lags, emellanåt brummade han, därför att Rose icke kunde reda sig med de svåra böcker, han ville höra, och ibland var han så dyster och nedslagen, att det sved i hennes hjärta. Under alla dessa prövningar fällde Rose icke modet, utan gjorde allt för att vara honom till lags. När han kinkade, var hon tålig, när han brummade, knogade hon ihärdigt genom de torra sidorna — d. v. s. i ett hänseende voro de icke torra för henne, ty ljudlösa tårar föllo då och då ned på dem; och när Mac började försjunka i dystra tankar, tröstade hon honom med så förhoppningsfulla ord, som hon vågade erbjuda.
Han sade inte mycket, men hon visste, att han var henne tacksam, ty hon passade bättre än någon annan för honom. Om hon kom för sent, var han otålig; när
