411. Olavus Arvidi Thegner [adl. 1683; förut Thegnerus; frih. 87]. F. i
Vist 1615 25⁄12; fad bonde. Stud. 35. Sekreterare hos gen.-guvernören i drottn.
Kristinas underhållsländer 54; sekreterare i Redukt.-kolleg. 55; afsk. 57.
Stadssekreterare i Sthlm 60; assessor i Svea hofr. 66; just.-borgm. i Sthlm 68; v.
i Borgarståndet vid riksdagarne 68, 75, 78, 80, 82. D. i Sthlm 1689 8⁄3.
Sträng myndig och ståndaktig, var T. en af de kon. Carl XI:s män, som kraftigast medverkade vid genomdrifvandet af den stora reduktionen och enväldet; tillvann sig ock därigenom samt på grund af sin ämbetsmannaduglighet Konungens obegränsade förtroende. Inlade mycken förtjänst om Riksbankens inrättande och var därvid ständernas fullmäktig. Se vidare Biogr. lex.
412. Olavus Nicolai Verelius. F. i Häsleby 1618 12⁄2; fad kyrkoherde i Ingatorp. Stud. i Dorpat 34. i Upps. 38. Utn. Professor i Dorpat 52 (tilltr. ej); akad.-räntmästare i Upps. 53-79; tillika professor 62; riksantikvarie 66-75; univ.-bibliotekarie i Uppsala 79. D. där 1682 3⁄1.
V. kan sägas hafva invigt studiet af fornnordiska språk och antikviteter vid Upps. univ. och var på visst sätt grundläggande för den »hyperboreiska» skola inom häfdaforskningen; bland han lärjungar fanns själfve Olof Rudbeck d. ä. Som sina varaktigaste minnen har han efterlemnat ett isländska sagor. Säges haft större makt öfver latinska språket än någon af hans samtida i Sverige. En man af gudsfruktan, fosterlandskärlek och enkla seder, sträng mot sig själf och andra i plikters uppfyllande. - Var kurator vid nationens konstituerande 1645 och senare dess inspektor. - Se vidare Biogr. lex. o. Nord. fbok.
413. Eduardus Philippi Ehrenstéen [adl. 1657; förut Hammaræus]. F. i Häradshammar 1620 25⁄2; fad. P. Bononius, prost i Locknevi. Stud. 33. Leg.-sekreterare till Bremen 54; kgl. sekreterare vid Utr.-ärendena 55; sekreterare af Staten 59; hofråd 65; kansliråd 71; e. o. ambassadör i England o. Holland 73; hofkanslär 74; utn. präsident i Wismarska tribunalet 80; kungl. råd. o. kansliråd 83. D. i Sthlm 1686 30⁄6.
E. var en skicklig och mycket använd statsman samt åtnjöt stort förtroende af kon. Carl X. Gustaf, hvilkens testamente han förordnades att upprätta. På riksdagarne verkade han för enväldets införande och för genomdrifvandet af stränga reduktionsåtgärder. Var klassiskt bildad och författare i olika ämnen. Se vidare Biogr. lex. o. Nord. fbok.
414. Petrus Nicolai Hulthenius. F. i Hult 1617; fad. kyrkoherde Stud. 37; prv. 52. Konrektor i Linköping 47; kyrkoherde i Vinnerstad o. Ask 53. D. 1697 11⁄8.
Anklagades i domkapitlet 1674, att han ej drog försorg om kyrkans bästa, att han ej höll sockenstämma, att han intet vin fanns till kommunionen, att prästgårdens skog förstördes m. m. H.
415. Andreas Olavi Ventilius. F. 1622; fad. kyrkoherde i Väderstad [55]. Stud 39; prv. 48. Kyrkoherde i Normlösa o. Härbärga 48. D. 1654 ⁄3, begr. 16⁄4.
416. Arvidus Andreæ Rydelius. F. i Västra Ryd 1620 3⁄12; fad. kyrkoherde. Stud. 39; fil. doktor i Wittenberg 48; prv. 50. Rektor i Västervik 50; hofpräd. hos prins Carl Gustaf på Borgholm 50; kyrkoh. i Västervik 53; prost 53; kyrkoherde i S:t Olai förs. i Norrköping o. S:t Johannes 72. D. 1692 16⁄4.
»Var en mycket from och saktmodig man och förstod församlingen med mycket beröm.» Sds. - Hans son Samuel adl. Ehrenstedt [802].
417. Jonas Johannis Stijgh. Fad. kyrkoherde i Styrestad [29]. Stud. 1639 Konsist.-notarie i Linköping 50. D. 1651 24⁄2.
418. Jacobus Jonæ Boëtii Lindebom. F. i Västervik 1620; fad.
