Fästen, i Asa och Mora land eller Blåland, i Græka och Roma land, i Tysk- och Walland, under dundrande häraljud och ludragång, hafwa framfört sina segrande Wapen, ståtliga Baner, bitande Swärd, fasta Skjöldar, gläntsande Hjälmar, starka Harnäsk, spitsiga Glafwar och Pilar, samt knallande Walslungor. Då dem wäl ofta mött många Digra Busar, Blåmänn, Gettar, Troll, Drakar och Berserkar, det är, resliga, bistra, raswilla, luftspringande och blodgiriga Kämpar, ja, ibland, Dwergar och Hamlöpare, eller kånstiga, snälla och wiga småmänn, jämte annat både fasligt och putslustigt folkslag; Doch har wåra modiga Hjältars ädle, dygd och manndom, så mycket uträttat, at de, såsom ounwikeliga Banemänn, hafwa dem alla, hårt och twärt nedersablat, til wallen lagt, i grund fördärfwat och til Oden hänskickat. Endels hafwa de och, efter slik utstånden örlog och mannarön, satt sig i stillhet och frid som landet blid, skipat lag och rättwisa, ridit sin Äreksgata, sysslat om sina Riken, Fylken, Hundari och Härader, genom Jarlar, Hersar och Lagmänn, Allmogen wärnat, Landtwärnsmänn tilsatt, hållit Möten wid Landamären, hembudit hwarannan til Julahelgd och Gästabod, där giljat och giftats, swängt sina dyrbara Bragar-Bägare och Hjälta-Horn, druckit mjöd och must, Thors, Odens, Frejrs, Göijas och Friggas minnen, giort dyra löften til nya och gagneliga Daters uträttande, i synnerhet å wissa tider, höst, winter och wåhr, å Disa och Alsherjar-Thingen, offrat til berörde sina Gudar och Gudinnor, för lyckligit åhr, Frid och Krig, ägta kärlek och samhälle, sungit och förtält, med ordfagra kwäden, sina tappra bedrifter, til hwilkas förhärligande och anteknande å Kaflar och Balkar, de hafwa förskaffat skickeliga Hird eller Håfmänn och Skallder, låtande jämwäl, då de af lefnad wordo mätta, samt til Walhall eller dödsens rike, bland Enherjare, fara skulle, i Böta eller Runestenar, rista sina kunbara namn, desslikes undersama Stenstodar upresa, jämte ansenliga kumbla och jorda Högar, sig til äwärdelig åminnelse hos den wettgiriga efterwerlden.
