Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/108

Den här sidan har korrekturlästs

Gjödrik Björnssons Företal.

FÖrän jag den Gunstige Läsaren dessa forna, doch namnkunniga Hedniska Konungars lefwernes beskrifwelser widare föreställer, har jag först något litet med honom öfwerwäga welat, de inkast och twifwelsmål, som wid ögnandet af sådana gamla berättelser, Läsarens tankar på lika sätt, som det med mig siälfwer händt, förut intaga kunde. Nämliga til hwad enda mann den dyrbare och aldrig återwinnelige tiden anwända wil til slika sakers igenomläsande, och än mera beskrifwande, som så många åhrs förlopp i en tyster glömsko har bortgiömdt; besynnerliga därest efter utseendet, merendels underliga dichter, oss för blotta och sanna händelser påföras. Doch när jag hos mig har eftertänkt, huru största delen af wåra infödda Swenska, större heder söka, at weta och kunna tala om hwad som i Gräkeland, Wälskland och andra aflägsna riken sig tilldragit, än som huru tilståndet då warit i desse Nordiske riken, antingen de warit af människjor eller stumma djur i förra tider bebodde; hwar af händt, at främmande folk sig lätteliga kunnat intrygga, det et fullkomligit barbarie, gådt i swang och besuttit wårt kjära fädernesland, som doch i anseende til inbyggarenas manndom och namnkunniga dater, trotsar emot de alraäldste och berömligaste konungariken i den öfriga delen af werlden: hwarom icke allenast utländska böckers utsagor, utan ochså wåra inlänska Hedniska efterrättelser, ja och själfwa Sten-Chrönikorna (jag menar Runstenarna) såsom de wissaste och oemotsägjeligaste auctorer oss nogsamt witnesbörd lemna. Ty gjör jag mig försäkrad at dessa mine tidsfördrif, som mig i de unga åhren ibland roat, fäderneslandets tilstånd ifrån Hedenhös, så mycket det oss af den wördsama ålderdomen och tiden förut warit, at pleta, mig så mycket mindre obenägit omdöme förwärfwa lärer, som min tanka eller ögnamål icke warit, at förswara och bestrida alla de sällsamma infällen, som wåra Sagesmänn i desse bägge namnkunniga konungars lefwerne inblanda; utan wil jag fast häldre hwar och en påminna, huru wåra förfäder, såsom Österländingarnas äldsta Poëter

och