6
i jordhuset / och wetten / at då är icke kommen fred på ön / och förborgen eder bägge der sammastädes / ty Konung Frode eder egen frände / är sielf med i färden / och söker efter edert lif med alsköns list och funder / så at jag icke wäl ser hwar jag må kunna förwara eder. Gubben gick då nid til stranden hwarest redan Konungens skep war ankommit; Han låddes som han såg det icke / utan sökte så hastigt efter sin boskap / at han intet såg på Konungen eller hans följe. Konungen befalte taga fast honom / wilket ochså skedde / och wardt han framledder för Konungen / som honom således tiltalte: du är en mycket illistig och slug gubbe / säg mig hwarest Konungens söner äro / dy du west det wäl. Gubben swarade: Håll och säll Herre / hållen mig icke / ty wargarna wilja rifwa ihiäl min boskap. Då ropar gubben högst; Hopp och Hö / hielpen i nu min boskap / ty jag kan icke hielpa dem mera. Konungen frågar: hwem ropar du nu på? Hwartil gubben swarade: på mina hundar Hoppur och Hö / ty de heta så. Leten I nu Herre / hwarest som Eder likar och lyster / icke tror jag at I lären finna Konungs sönerna hos mig / och undrar jag mycket at i fullt och fast inbillat Eder / at jag månde hålla dem undan för Eder. Konungen swarar: Du är wist en arglistig man / icke lära de hädanefter döljas kunna / fast än de tilförene här warit / och wore det billigt at du miste dit lif. Mannen swarar: det står nu i dit wåld / och hafwer du då häldre något ärende hit åt ön / än at du fore fåfängt. Konungen swarar: Intet nännes jag låta
