Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/127

13

For han så hem til Hofwet igen / och de fölgde efter. Thetta giör nu min fosterfader / säger Helge / at han icke wil bryta sin ed emot Konung Frode / wiljandes altså icke tala med oss här om / doch wil han gierna hielpa oss. En lund stod hart när Hofwet / som Konungen tilhörde / och när the woro dit komne / sade Reigin för sig sielf: om jag hade någon stor orsak at hämnas på Konung Frode / skulle jag tända eld på lunden / och efter detta sade han icke mera. Hroar sade: hwad månn thetta onyttiga talet hafwa at innebära? Thermed wil han / swarade Helge / gifwa oss tilkänna / at wi skolom fara til Borgen / sättia honom i eld / förutan en enda utgång / och upbränna så Konungen och hans folk / samt förhindra them utgången / och hielpa undan them wi wiljom. Huru skolom wi twå ynglingar / sade Hroar / kunna uträtta så stort werk emot den öfwermackt som wi hafwom at giöra med? Så skall det likwäl ske / sade Helge / och mågom wi wäl försökia och fresta någon gång / om wi skolom kunna hämnas wår stora harm och förtret som oss skedd är / det the och strax efterkommo. Thernäst kom Säwil Jarl ut med alla sina män säijandes: giörom nu större eld och hielpom Piltarna / men icke må man giöra Konung Frode något bistånd / ty jag har ingen omsorg för honom. Konung Frode hade twänne smedar / som woro stora konstnärar och heto bägge War. Reigin hielpte nu ut genom then ena Salsdören sina wänner och slächtingar. Konung Frode waknar imedlertid i salen / flåsar högt och beswärliga sägian-

des

D