wore kommen til sina skepp och wille segla bort / efter som han hade nu bekommit en god wind. The stodo då upp thet snaresta hwar och en kunde / och woro the så drukna / at the knapt wiste hwad the togo sig före. När the kommo ned om bord / funno the icke Konungen / men en faslig stor lädersäck sågo the; ty wille the förwettnas hwad som wore ther inne. Imedlertid wänta the på Konungen / förmenandes at han ännu drögde något på landet / och at han sedan månde komma strax efter; Men när the hafwa löst upp lädersäcken / finna the ther sin Konung wara mycket wanwyrdad / och rifwa altså bort sömnörterna / hwarpå Konungen waknade icke med särdeles god dröm. När han då fick se sig sielf / warde han wred / ärnandes Drottningen icke mycket godt / och wardt således swårliga förtörnad i sitt sinne. Å andra sidan är ther at berätta / at Drottningen samlar om natten tilsamman sitt folk / och feltes henne icke nog manskap; imedlertid ser Konung Helge intet tilfälle / at anfalla henne / eller fara til hennes slott; och strax fingo the höra blåsas allarm i ludrar på landet / ty såg Konungen at thet bästa wilkoret för honom wore / at hålla undan som hastigast; och emedan då war god wind / ty seglar Konung Helge ther ifrån hem i sitt rike igen med thenna sin nesa och sidwyrdnad / tyckiandes mycket illa härom / och täncker ofta i sitt sinne / huru han kunde få sin hämd på Drottningen.
E 2
