Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/137

23

en Jungfru / på hwilken hon lade all sin harm och afwund. En tik åtte hon / som het Yrsa / som doch wart mycket fager til sin skapnad / och när hon wardt tolf åhr gammal / måste hon gå wall / och skulle man aldrig annat wetta / än at hon wore tiggarehions barn; ty Drottningen hade omgåts så lönligen härmed / at få män wiste at hon hade födt barnet. När nu Jungfrun wardt tretton (säxton) åhr gammal / hände thet sig / at Konung Helge kommer dit til landet / och lyster honom wetta hwad tidningar ther i landet wore / ty tog han en tiggare klädning på sig / gick in i skogen och wardt warse en stor hiord / och ther hos en qwinna / ung til åhren / som wachtade hiorden / men så deyelig war hon / at aldrig tyckte han sig hafwa sedt wackrare Piga. Han tilsporde henne om hennes namn / eller af hwad härkomst hon wore; hon sade sig wara fattigmans barn och heta Yrsa. Inga trälachtiga ögon hafwer du / sade han; han fattade så strax kiärlek til henne / och sade thet wara billigt / at en tiggare ächtade henne / efter som hon war tiggare barn / och skulle han nu ändteligen äga henne. Hon bad honom thet ej giöra / men han tog henne med sig om bord / och seglade sedan hem i sitt rike. Drottningen märkte sig wara bedragen / och war illa til mods när hon fick wetta thetta / doch låts hon som hon intet wiste af hwad som skiedt war / men trodde wäl i sitt sinne / at thetta månde hafwa warit Konung Helge / som hade giordt henne thet mera til förtret och wanwydnat / än som til from-

ma

F 2