26
gon annan; Konung Hroar hafwer tagit ringen til sig / och tror jag at han icke lärer sittia lös för tig. Med thetta swaret for Hroker bort / och tyckte mycket illa härom; han söker förthenskull upp Konung Hroar / som emottog honom wäl och anständeligen / och förblifwer hos honom någon tid. En gång när the seglat fram för landet och lågo på en fiärd / sade Hroker: thet tycker mig at thet woro tig hederligt frände / at tu öfwerlåter mig then goda ringen / och påminte tig således wår frändskap. Konungen swarar: så mycket hafwer jag gifwit til at få thenna ringen / at jag ej wil mista honom mera för någon ting. Hrokar sade: tå månde tu lofwa mig at se ringen / ty jag är mycket förwetten / at wetta om han är en sådan dyrbar ting / som han är utropad före. Thet är dig en ringa bewist tienst / swarade Konung Hroar / ty wil jag wist efterlåta tig thet / och fick honom ther med ringen. Nu håller Hroker i ringen en stund och säger: icke har man kunnat berätta nog om honom / ty jag har intet sedt någon så dyr Clenod / och är thet wäl wärt at j tycken ringen wara i alla måtto dyrbar; månde thet nu wara bästa rådet / at ingenthera af oss får niuta honom / ej heller någon annan; sedan kastar han ringen af handen / och så långt ut på siön / som han längst förmåtte / tå sade Konung Hroar: tu är en alt för arg och elak man; ty lät han fothugga eller hugga honom ofärdig på
