Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/161

47

rest röfwarna hade halfparten mera manskap öfwer / men Swipdager förswarade sig maneligen / doch war han mycket sår / ther til med hade han mist thet ena ögat; wardt tå hans folk allestädes nedergiordt / utan at Konungen kom honom til hielp. Men så snart som hans bröder kommo uti slaget / gingo the wäl fram / och tit som Berserkarna woro före / lekandes så med them at alla stupade; tå wänder och manfallet sig om in uppå siöröfwarenas sida / och the som tå öfwerworo och sitt lif wille behålla / gofwo sig i brödernas wåld / hwilka sedan foro til Konung Adel / och berettade honom hwad som skiedt war. Konungen tackade them mycket för thenna theras bewista mandom / och hade Swipdager tå bekommit twänne sår på händerna / förutan ett stort i hufwudet; han wardt thertil med enögd i alla sina dagar. Han lades förthenskull någon tid til sängs siuk af sina sår / til dess han enteligen wardt läkter af Drottning Yrsa sielf / men när hans sår woro grodda gick han straxt til Konung Adel / och sade sig wilja fara tädan at upsöka en annan Konung / som giordt them mera ära än han; ty illa hade han belönat honom den landwärn och härliga seger / som han honom hade förwerkat. Konung Adel bad honom blifwa qwar / utlofwandes sig skola fägna hans bröder wäl / och intet hedra någon annan fram för them. Men Swipdager wille änteligen bort / och thet mäst för then orsak skull / at Konung Adel som ei uti striden förr än alt war endat / emedan han ei wiste hwem / som skulle blifwa

annars

M 2