Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/173

59

för sig / som heltsade på henne / tå hon strax igenkände honom wara Biörn Hringsson / ty gladdes the bägge mycket här öfwer / och uppehölt hon sig thär i berget någon tid / emedan hon ei wille skiljas ifrån honom / så länge hon hade lägenhet ther til / oansedt han sade / at thet wore oanständigt för henne / at längre fördröija hos honom / emedan som han woro biörn om dagen / men meniskia om natten. Emedlertid kommer Konung Hring hem ur sin härnad eller siöröfweri / och när han hade berättadt hwad honom händt på hans resa / wardt honom igen sagdt / hwad sig tilbruti hemma i hans frånwaro / nämligen först / at hans son Biörn wore förswunnen / sedan at et stort skadediur hade kommit i hans land och lagt sig mäst på hans egen boskap. Drottningen dref mycket uppå at låta dräpa thetta diuret / men thet upskiöts ther med någon tid / ställandes Konungen sig såsom han thet ej stort wårdade / doch syntes honom underligit hänga tilsammans med med alt thetta. En natt när Bera låg i sin säng / talade Biörn til henne / seijandes: mig tycktes som i morgon lärer jag få se min sidsta dag / ty the lära fånga mig / doch har jag ingen särdeles lust at lefwa / för then onaturlighet som mig är pålagd worden / och ehuruwäl thet är mig intet ringa nögie at wi ärom bägge tilsammans / doch skolom wi nu skiljas åt; ty wil jag och nu skiäncka tig then ringen som hänger under min wänstra arm / och måste tu gifwa acht på i morgon / at när the iaga efter mig och jag är döder / skal tu gå til Konungen

och

P 2