frammanföre Konungens männ. Biörnen löper strax från bergsskrefwan fram på fiället / hwarest hundarna och konungens män möta honom; blef han them tå hård at widfås / emedan han förlamade många män för them / innan han wardt anfallen / hafwande redan fällt alla hundarna förr än the kunde ringa in honom. Hwilket när thet doch omsider skedde / war biörnen mycket onder / och lopp af och til in i manneringen / men när han såg huru alt beskaffat war / at han ingalunda mera undslippa kunde / tå sliter han sig ut genom folkehopen / och wänder sig tit som Konungen står / thär dref han sina ramar til then mannen som honom näst stod / och ref honom lefwande sönder. Wart tå biörnen så trött och utmattadt / at han kastade sig flat ned för Konungen / tå the andra som omkring stodo / lupo til och dräpte honom. Bonde dottren åskådade alt thetta / och gick hon fram til Konungen / begiärandes thet som wore under diurets wänstra bog; hwartil Konungen jakade och sade / at ther månde wäl wara något som honom anstod at efterlåta henne / och tå hade Konungens män redan mestedels afflådt biörnen; ty gick Bera til och tog bort ringen och giömde honom / utan at någon såg hwad hon tog / ej eller at någon letade thärefter. Konungens sporde henne til hwad hon wore för en? ty han kiände henne intet; men hon berättade slikt som henne best syntes / och ej såsom sanningen war.
Q
