29. Cap.
Om Thore Hundfot som blef Konung i Götaland.
KOnung Hring tyckte sig nu understå / huru thet sammanhängde med alla thessa onda och underliga skickelser / doch låter han sig icke thet ringaste märkia för gemene man / utan låter ännu alt wara tyst / såsom tilförene. Liten tid therefter / begiärade Thore Hundfot låf at fara bort / ty wisade hans moder honom til berget / samt the ägodelar / som honom woro beskiärde / och berättade honom tillika om wapnen / bediandes honom taga yxan / emedan hans fader tilförene thet befallt hade. Böd tå Thore sin moder fara wäl / och gick bort til berget / hwarest han först fattade i swärdsfästet / men thet war fast; sedan grep han om yxskaftet / och wart yxan strax lös / emedan hon warit honom ärnad. Sedan tog han sitt öfrige gods / och for sina färde / then han så anställte / at han först hemsökte sin broder ElgFrode / och när han kom in i hans kula / satte han sig ned i sätet / skiutandes hatten eller mössan diupt neder i ögonen. Sedan kommer ElgFrode hem / och wisar sig intet särdeles fryntlig wid thenna fremmande mannens ankomst / utan blottar sitt stackota swärd / seyandes:
Wärjan gränjar
Och går ur skidan /
Handen wäl minnes
Hiälte striden.
