4
moder för det Isländska / genom de Norskas härkomst från wårt Gotaland och Kwenland / som af de inflyttade Veneders namn Finland kallades; sedan at det Isländska aldeles bör kallas Götiskt / både för des / i Sagorna befintliga / fullkomliga samanstämande med wårt gamla mål / äfwen wid Christendomstiden / hwilket å Runestenarna är ristat / som och för Islands mykna befolkande ifrån början af Swenskar och Götar. För hwilken nära skyll och wänskap samt förtroende / Isländarna äfwen i sina äldre och senare Lagar / hafwa låtit inflyta / at ej allenast den Isländiska Skald / som en Swea kong med okwädins och skymfade / han skulle för manndråp anses / utan och at Swenskarna skulle hafwa arfsrättighet där å landet / öfwer 10. åhr / skjönt den i tredje ätteleden tilkome. Til slika bewis komer och särdeles detta / at Swenskan än i dag hafwer fram för Danskan en ögonstickande större likhet / med så wäl den gamla som nyare Isländskan / det jag med denna Sagoflocks öfwersättning har nogsamt allom å daga lagt. Widare / emedan mann ofta förnumit / at de Utländska / hälst Tyska och Engelska häfdesökare / när de haft lusta til at weta Celtiska språkets grundredor / och således låtit trycka Orda Böker / hwarmedels de sökt wisa Götiska och Tyska samt Anglo-Saxoniska språkens öfwerensstämelse / därhos welat antyda det enas för det andra förmån / då hafwa de wäl många ord / undertiden och hela meningar / af Götska Sagor i Swerige trycka (ty i Danmark äro nästan inga sådana / förutan nyliga Are hin Frodes lilla Bok Schedæ kallad / utkomne) samt eljest hwarjehanda ord och meningar / äfwen af Danska Scribenter / merendels infällewis införde / fliteliga afskrifwit; men där hos öförsichteliga felat i deras rätta bemärkelser och uttydningar. Ju / därföre / at de flästa af bemälte
