Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/185

71

starna sins emellan begynte at bitas / wiljandes jaga hwarandra ur stallet. Tå sade Frode; thetta är en mycket dumdristig och förmäten man / som understår sig mig olåfwandes / at giöra sig här så hemma. Bodwar tryckte hatten diupt ned i ögonen utan at swara ett ord. ElgFrode står nu upp / blottar sitt stackota swärd twenne resor / utan at Bodwar rörde sig ther wid / tredie gången drager han åter ut swärdet / och springer til honom / förmärkiandes at thenna fremmande mann ej kunde blifwa rädd / ty ärnade han fatta i honom / men när Bodwar såg i hwad ämne han kommen war / wille han ej lngre bida utan står upp och löper honom under armarna. ElgFrode grep honom thess hårdare under armarna igen / och hade the sins emellan många styfwa ryckningar / til thess hatten föll af Bodwar / och tå igenkände ElgFrode sin border / seyandes: wälkomen frände / och hafwom wi nu redan alt för länge rykts med hwarandra; än skadar thet intet swarade Bodwar. Tå sade ElgFrode än widare: försichteligare måste tu tå bråtas med mig / frände / om wi skolom nappas widare / och blefwe tu än mera warse hwad åtskilnad wore på wåra krafter / om wi skolom slåss och ej skona hwarannan. Frode tilböd Bodwar at dwäljas ther / och rå om alt halfparten med sig / men Bodwar wille thet ei / hälst emedan thet tycktes honom ej godt wara / at dräpa folk för ägodelars skull. Härefter for Bodwar bort / och Frode fölgde honom på wägen / berättandes huru han skiänckt mångom li-

wet /

S 2