tryckta Sagor äro så beskaffade / at deras / hälst Latinska / uttolkning / sällan uttrycker Götiska språkets rätta snille och must / warande den sama mera smakande af en alt för fri och prålachtig utläggning / än nätt och granlaga öfwersättning / samt således mindre tjenlig för dem / som själfwa språket sig bemägtiga wilja. Hwar til och detta komer / at när dessa utländska sökt upleta wissa ords och talesätts ursprung / då hafwa de tilgripit orichtiga Ledare eller Ordalistor / dem Wormius, Resenius och Verelius utgifwit / emedan de endels äro ofullkomliga / endels och af förseende nog felachtiga. Af alla dessa orsaker bewekter / har högbemälte Herre / til at äfwen i detta målet / befrämja den Lärda och wettgiriga hopens nögje / befalt mig / til at närwarande Sagoflock / både å Swensko / som och å Latin uttolka / på det i synnerhet de utländska Häfdesökare, måge / utan fruchtan för wanliga fel samt hinder / i sina berömliga arbeten desto lättare fortfara / och de Yfwerborna Göters Språk / til des grund / egenteliga förstå. Jag har altså lydt denna nådiga och ljufwa Herrens befallning / efterkomande ej det / som jag eljest mig siälfwan lemnad / wärkeliga hade kunnat / utan det de hisliga motgångs wågor / någonsin welat mig tillåta. Därföre hafwa och så mina förtryckte sinnen / esomoftast til wäga bragt en ojämn och bruten skrifart[1]; warande doch försäkrad / mig hafwa så ansat / ej allenast Swenska uttolkningen (skjönt jag däri fornälskarom til tjenst / efter Stiernhielms och Verelii berömliga sedwana / ofta inmängt en hoper gamla / doch mustiga ord och kårta talesätt / som ej utan widlöftigt ordaswek låtit sig uttydas; och skjönt de i förstone kunna för hasti-
b
- ↑ Altså har jag och måst underhiälpas / med det hugprydiga samt kwicka manna ämnets Herr Jacob Wibiörnssons Latinska / doch af mig öfwersedda / uttolkning på några Sagor om Hrolf Krake, Fridthiof Fräkne, Als Kjämpar, Halfdan Branafostre, Sorle Starke och An Bågeswängare.
