6
ga Läsare wara hinderliga / doch / om de själfwa meningen någorlunda eftersinna / med förmodeligit gagn snart begripeliga) utan och den Latinska uttolkningen därjämte så inrättat / at / ehuru jag däri merendels granneliga fölgt Götiska hufwudspråket / ingen / utan den okunniga och afwundsjuka hopen / warder nekande / at / eho detta språk ernar sig bemägtiga / han doch med detta arbetets hjälp / skjönt det såsom andras / äfwen granlagaste människors / ej är utan fel / skall kunna mycket redigare / än härtils är skjett / i sit upsåt fortfara.
Hwad nu gamla Häfders idkande angår / så är ju / efter Th. Bartholini utsago / klart / at wi dödeliga människor ärom så sinnade / at oss mera är om hjärtat at weta / hwad den flygtiga åldren kastar oss bak om ryggen / än det wi håppoms skola skje; ty emedan detta senare är ej mindre owist än fruchtsamt / så narrar det och oss med et owist håpp; men det förra är ej allenast wist / utan lånar ochså heder af den förbigångna åldren. Altså tilegnom wi gjärna helgade rum så mycken wördnad / som de bära ålderdoms anseende til; och uti Lundar tyckom wi om gamla trän / ej endast för deras anseende / utan ålderdoms dyrkan skull / och detta ju med rätta. Ty alt det förbigångna dragom wi oss til efterdöme / på det wi / efter hwarje deras öde / mågom inrätta wårt / när wi jämförom begge twå. Men de tilkomande ting styggoms wi wid / i det de med en owiss utgång / tilskynda et osäkert wahl och håpp. Det forna (har då / efter allmänt tycke) et särdeles wärde / (äfwen däraf) at ehwad i wårt goda är äldre / det hålles och för härligare;
