Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/200

Den här sidan har korrekturlästs

86

Ja swarade Hialte / icke allenast mot en / utan ochså mot them alla; ty jag kan icke rädas / skiönt jag finner någon öfwermacht emot mig / och skal således icke en af them skräma mig. Berserkarna gingo nu längre fram i salen / seende huru folket åskådade them / och at Konung Hrolfs kiämpars tahl blifwit förökt sedan the reste hemifrån; ty sågo the grannerliga på thesse bägge nykomne männen / tyckandes them wara nog manhaftiga / besynnerligen then ena; och har man berättat / at then som främst gick / blifwit något bestört här öfwer. Icke thesto mindre stiga the efter wanan fram för Konungen / och spör theras förnämste Konungen til med sama ord / som han war waner; hwartil när Konungen swarat / som honom tycktes efter plägsed bäst och anständigast wara / gingo the fram för hwar man i salen / och aldrasidst för thesse bägge stallbröder; tå theras förman frågade Bodwar / om han skattade sig för jämnsnäll mot honom? Bodwar swarade icke allenast så god / utan ochså mycket bättre i alt hwad the wille försöka / så at thenna fula märresonen icke behöfde jaga sig såsom en annan sugga; och i thet samma rusar han på Berserken / fattar honom med hela sin hårklädnad under armarna / och kastar honom så hårdt til jorden / at han nästan brutit sönder benen på honom. På samma sätt lekte Hialte med en annan på ett annat ställe / så at tå mycket oliud blef i salen / och tyckte Konung Hrolf at thet nu lutade til stor wåda och swårighet / om hans män så skulle falla. Ty springer han

ur