Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/201

87

ur högsätet til Bodwar / och beder honom: låta alt wara stilla och i enighet; men Bodwar svarade / at Berserken skulle mista lifwet / om han icke wille tilstå och låta sig se / at han wore sämre man än han. Konung Hrolf sade thetta wara noga utmärkt och ögonsynligit; ty lät Bodwar Berserken stå upp igen / hwilket Hialte ochså giorde efter Konungens befalning / och satte sig sedan männen neder hwar i sitt säte / hwarefter och Berserkerna sielfwa gingo til sina rum / liggandes thetta them hårdt i magen. Konung Hrolf hölt them tå före med ett långt öfwertygande / at the nu kunde sielfwa se och röna / huruledes intet wore så öfwermåttan stort och starkt / at thet ju funne sin like / sägiandas thet wara berömligast och hederligast / at Bodwar / Hialte och the / nu förliktes wäl sins emellan; så förbiuder jag och eder / sade han / at uppwäckia något slagsmål eller oreda i min sal / hwilket förbud om i bryten / tå skal thet giälla edert lif; wärjen therföre eder som grymmast och manhaftigast / när jag har at fächta med mina fiender / och inläggen således en anständig ära och beröm / besynnerligen som jag hafwer nu sådana utwalda kiämpar / at jag icke behöfwer allenast at lita på eder. För thetta Konungens tal wiste nu alla sit wälbehag / och förliktes mann sedan wäl sins emellan / blifwandes rumen så indelte i salen / at Bodwar war mäst hedrad samt afhållen / och satt han wid högra handen näst til Konungen; thernäst Hialte then skickelige /

hwil-

Y 2