Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/208

Den här sidan har korrekturlästs

94

slott / och begåfwo sig alla borgare upp i the högsta tornen at åskåda Konung Hrolfs samt hans kiämpars prydnadt; ty the woro alla mycket ståteligen utrustade / och tyckte alla andra mycket wärdt wara / om thesse hurtiga riddare. The redo först sachta och sedigt / til thes the kommo in emot borgen / och tå läto the hästarna kiänna spårrarna / ridandes så hårdt enda åt salen / at alt hwad som i wägen war / slank undan för them. Konung Adel fägnar them wäl och höfligen / och böd at man skulle taga från them hästarna. Bodwar sade til them som hästarna emot togo: seen wäl til / swänner / at intet manarna eller swankerne på wåra hästar komma i olag / utan ansen och bewaren them wäl och granneligen / så lagande at the intet blifwa orene ej eller nedsölade. Thetta war igen berättadt för Konung Adel / huru noga the hade befalt at achta och skiöta sina hästar; han swarade: förskräckelig stor högfärd och storlåtenhet bor i thesse / ty tagen mitt råd och giören som jag bjuder eder; huggen af swantsarna / helt när in til / och skiären af toffsarna / så at ett stycke af pannskinnet följer med / och tilpynten them thet wärsta och försmädligasta som j kunnen / ingen undantagande. Sedan blefwo the fölgde til salsdören / men Konung Adel lått sig ej ses af them. Tå sade Swipdager: emedan som jag är bekandt här tilförene / wil jag gå först in / ty jag har stor misstancka om / huru ther lär wara tillagat at undfägna oss: men låtom intet märka oss / hwilken som Konung Hrolf är / på thet icke

Konung