98
wille aflägga them. Elden wardt hastigt upgjord / ty man sparde då icke beck eller annan torr skidwed at bränna. Konung Adel utdelte nu rummen / för hwar och en såsom han bäst tyckte / ställandes sig siälf och sit hoffolk / å ena sidan om elden / men Konung Hrolf och dess kiämpar såto å then andra / hwarthera delen på sina långbänckar / och talade the wänligen sins emellan. Konung Adel sade: intet är förmycket berättat om eder manlighet / j Konung Hrolfs kiämpar / doch inbillen j eder wara förmer än alla andra / och har man således ei lugit om edert egit wärde. Sedan sade han til sina män: läggen mer på elden / emedan iag kan ej rätt wetta / hwilken som är Konung sielf / och lära the wäl ej fly från elden / skiönt han måtte något tiltaga. Thetta wardt tå strax efterkommit som han befalte / ty han wille sålunda förnimma / hwar eller ho Konung Hrolf wore / inbillandes sig at han ej skulle så wäl kunna utstå hetan / som hans kiämpar / och skulle han sedan hafwa lättare at få honom när han wiste hon han war / ty han wille enteligen giöra Konung Hrolf seger. Thetta märckte Bodwar och några flera af hans kamrater / förthenskull skylde och bewarade the honom för elden thet mästa the kunde / doch icke så at han thärmedels wardt förrådder. När som elden nalkades them starkast / påminte Konung Hrolf sig hwad han tilförende låfwat hade / att hwarken fly för eld eller järn / han märckte nu at Konung Adel wille härmed försökia / at
