Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/213

99

the tär inne skulle upbrännas / eller ochså at han skulle fullborda sitt löfte; man såg ochså huru Konung Adels stol och hans män woro flyttade ut åt salsdörren. Nu kommer elden them alt närmare / och weden lågar som starkast / seende at lågan begynte at anfalla them / om the thet ej snart förekomme; ty theras kläder woro redan mycket förbrände. The kastade therföre sina skiöldar öfwer elden / och sade tå Bodwar och Swipdager: wi wiljom nu öka elden för Konung Adel / och grepo altså hwar thera til sin man af them / som hade lagat om elden / och slängde them på eldsbranden / seyandes: niuten nu äfwenwäl wärman af elden / för edert stora arbete och beswär / ty wi ärom redan nog stekte / och steken nu eder tillika / efter j woren så idoge en stund at elda för oss. Hialte grep then tredie / och kastade honom långt fram uti elden på sin enda / samt således hwar och en som elden uphissade och honom som närmast war / brinnande the sedan til aska / utan at någon kunde bärga them / ty ingen tordes nalkas så när ther til. När thetta war förbi / sade Konung Hrolf: then flyr ju ei för elden / som springer öfwer honom; och ther näst lupo the alla öfwer elden / ärnandes at taga fast Konung Adel. Men när Konungen wardt warse thetta / fruchtade han sig / och löpte til en pelare i salen / som war ihålig / och kom sedan ut medels sin troldom / begifwande sig in i Drottning Yrsas sal / ther han henne råkade / och emot tog hon honom förachteligen / och talade til honom med

mån-

B b 2