Bodwar hunden / som intet drögde at rusa på honom / så at them imellan wardt en hård kamp. Bodwar wille hielpa hunden / ty hugger han til gallten / men thet biter ej thet ringaste på gallteryggen / doch war hunden så ifrig at han ref bägge öronen af gallten / tillika med alt kiäftekiöttet / och i thet samma föll galten omkull / siunkande ther neder som han war kommen. I thenna wefwan kom Konung Adel til huset med mycket manskap och tände eld ther uppå / hwilket tå Konung Hrolf med the andra förnam / förstodo the at nu war intet längre tid at skiämta med eldens tiltagande. Bodwar sade: swår och elak dödsdag tyckes mig thenna wara / om wi skolom alle härinne upbrinna; ty utwäljer jag heller at falla för wapn på slätta fältet / och skulle Konung Hrolfs kiämpar bekomma en alt för ond och ynckelig endalyckt / om thet nu skall gå så til. Förthenskull ser jag nu intet annat bätre råd / än at wi trängom få fast på wäggbiälkarna at the gå undan och warda så sunderbrutna under huset / om thet så will lyckas; och är thetta ej något barnspel / emedan huset är så fast bygdt / skolande therför hwar och en hafwa sin man före sig / när wi således brytom oss ut / och hoppas jag at tiljorna snart lära blöttna eller gifwa sig undan / om wi tagom til med macht. Thetta är ett hufwudråd / säger Konung Hrolf / och lär thetta rådet wäl duga / och mån thet rätt wäl komma oss til pass / ty skolom wi och thet efterkomma.
