116
mal man / eller och så twänne tiugutwå års unga karler? Hon swarade sig mera älska the bägge senare / änsom ottatijo åhrs gamla gubbar. Thesse ord skal tu umgiälla tin hora / sade Hialte / gick så til och bet näsan af henne / seynades: nu må tu skylla på mig thetta / om något skulle flyga efter tig / och tror jag at största delen lärer tyckia tig litet wärd wara efter thenna tiden. Mycket illa och obilligt giorde tu med mig / sade hon; men han swarade; man behöfwer intet wara så noga i alt / och tog thermed på sig sina wapn / ty han såg huru alt war fullt med brynjade män kring om borgen / och at Standaren woro upreste. När han förthenskulle märkte / at nu icke war tid at längre bida / emedan ofrid war på färde / gick han til slottet och tit som Konung Hrolf satt med sina kiämpar / seyandes: waka nu upp Herre Konung / ty ofrid är i gården / och giörs nu mera behof at strida / än at smeka qwinfolk / och tror jag at litet lärer gullet i tin sal förmeras af tin syster Skullds skatt och utlagor / tå hon hafwer iklädt sig en Skiölldunga grymhet / och kan iag thet förwisso berätta / at thetta är en ganska stor här utrustad med starka swärd och härwapn / the gå nu kring borgen med dragna wärior / och lär Konung Hiorwarder icke hafwa mycket godt i sinnet emot tig / ärnandes han intet oftare här efteråt komma at kräfia riket af tig. Nu är så wida kommit / sade han til the andra kiämparna / at wi wiljom blifwa hos wår Konung och styra hans manskap / emedan han aldrig hafwer
