122
med många andra dyrbara håfwor. Jag fällte Berserken Konung Agnar / hwilken giärning altid warit i minne hafd; therpå upräknar han många flera stora bedrifter / som han uträttadt hade / hwar med han blifwit mångens baneman / ty bad han honom förwisso tro / sig skola helt orädder gå til slaget / doch inbillar jag mig / sade han / at här warder man mot många flera widunder stridandes än någonsin tilförene / ehwarest wi hafwom framfarit. Men icke hafwer tu Hialte giort Konungen så stort gagn med thenna förrättning / som tu tror / ty så wida war thet redan kommit / at man begynte twifla til hwilken thera segren skulle wända sig / och har tu mera oförseende skada förorsakat / än tu sielf ärnat; ej eller hade någonthera af the andre kiämparna skolat understå sig / förutan Konungen och tu / att kalla mig ut / ty eho af the andra sådant giort / honom hade jag säkert dräpit / men nu drages alt til thet som ödet beslutit hafwer / nämligen at intet råd skall mera duga / och säger iag thet i sanning / at nu är iag i många saker mindre duglig at bewisa Konungen något bistånd än någonsin tilförene / och förr än tu kallade mig hädanifrån. Hialte swarade här til och sade: thet är klart at jag mäst är bekymrad för tig och Konung Hrolf / doch ser jag at thet är swårt til at rätt skicka sig när thet kommer så wida.
51. Cap.
Om Bodwar Biarke och Hialte then Skickeliga, samt theras framgång och samtal.
EFter thetta Hialtes upmuntrande / stiger Bodwar upp och går till stri-
