Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/237

123

den / warande Biörnen förswunnen från Konungens manskap / så at striden begynte småningom at luta til undergång för them; ty Drottning Skulld / som satt i ett swart tällt uppå sin trollstol / hade ej kunnat betiena sig något af sina kånster så länge Biörnen war ibland Konung Hrolfs folk; byttes thet förthenskull nu om / såsom när en mörker natt följer på en klar dag / och blifwa Konung Hrolfs män nu warse hwarest en förfärlig stor gallt framkommer utur Konung Hiorwarders manskap; och war han ej mindre til anseendet än et tre års gammalt nöt / samt grå såsom en warg til färgen / och skiöt han pilar ur hwar börst / fällandes Konung Hrolfs hofmän hopetals til jorden / så at man thes make aldrig sedt. Bodwar Biarke röyer imedlertid wäg omkring sig och hugger med bägge händerna / inbillandes sig icke annat / än at öfwerwinna största delen innan som han fölle / ty stupar nu hwar twärt om annan för honom; bägge händerna och armarna hade han blodiga up til axlarna / samt högar af döda kroppar på ömsa sidor omkring sig / ställandes sig såsom han wore helt rasande af ondsko; doch är thet ohördt / at af alla the män som han ock andra Konung Hrolfs kiämpar dräpte för Konung Hiorwarder och Skulld / förminskades doch intet af theras här / utan war thet lika som ingen saknades / och tyckte Konung Hrolf och hans kiämpar sig alldrig hafwa sedt ett sådant underwärk. Bodwar sade: drygt kommer mig Skullds manskap före / och tror jag at the döda spökia och stiga

upp

H h 2