Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/239

125

war thet litet wärdt i anseende til thenna diäfwulskapen / som nu så trycker mitt hiärta / at jag ej kan wara lika glad til at strida som tilförene: jag mötte Konung Hiorwarder i första anfallet och gingom wi tå strax tilsammans / utan at någon lastade then andra / och när wi fächtat en stund / gaf han mig ett sting / som jag wäl kiände / förthenskull högg jag af honom then ena handen och foten / och som thet andra hugget i hans axla / klyfwandes hans sida och rygg enda neder / hwaraf han gaf sig så / at han ej andades mer; men när han hade såfwit en stund / och jag trodde honom wara döder / wardt jag warse at så lära finnas hans likar / ty han stridde ej sämre sedan än såsom förr / och kan jag alldrig utsägia hwad krafter han nu har. Här äro nu många män sammankomna både rika och mächtiga / som äro ur alla landsendar ihopa drifne emot Konung Hrolf och oss / så at thet är ej mögeligit at giöra them motstånd; doch kan jag icke här igenkiänna Oden / skiönt jag ej twiflar at han lärer wara här tilstädes emot oss / then fula och otrogna Härjans sonen; om therföre någon kunde wisa mig ho han wore / skulle jag stryka honom såsom en annan then minsta och äländigaste musunge / och om jag kunde få honom i mina händer / skulle thet elaka odiuret nesligen blifwa begabbadt; så skulle jämwäl hwar och en tå hafwa mera ondt i hugen / om han såge sin husbonda så wanwyrdad / som wi nu se. Hial-

te swa-

I i