132
När Hilldur en gång / för tökn skull / förwillades från sin boskap / kom hon till en bergskula / och såg at där ine stodo tre wapn / en yxa med omwefwat skaft / en skalm eller kårt swärd / och et annat långt samt bittert. Ther mötte hänne en björn / som strax där på förwändes til en fager karl; honom igenkände hon för Bodwar / och sedan de sofwit tre nätter tilsaman / sade han / at om hon af honom finge trenne söner efter förmodan / skulle hon kalla dem efter honom samt hans bröder / och skulle wäl endera hämnas honom på Drottning Hwit / om hon kunde dölja dem för hänne. När hon sedan födde trenne söner / och kallade dem Thorer / Frode och Bodwar / gaf hon dem ochså i fostermodren Greppas händer; och wiste ingen af dem förutan Hroe. Litet därefter lät Jarlen jaga efter desse tre bröder / emedan de gjorde stor skada på folk och fänad / och kom han enteliga därmed / så wida / at Elgen och Hunden / det är Frode och Thor / woro dräpna. Morgonen där efter drömde Hillder / at Bodwar j en björns liknelse kom och berättade / sig då skola dräpas / och at Drottningen sedan skulle låta hans kjött frambäras i gjästabod / ty borde hon åtwarna sönerna / at ej äta där af. Hon skulle och låta Thorer få sin wapnyxa / och när han något ållrades / fara till Halogaland; Frode skulle få det rätta swärdet / men Bodwar Lösan eller det långa / (hwilket och Saxe omtalar) och skulle han sedan fara til Kong Hrolf i Hledre; hwarjämte han föresade hänne deras öden. Sedan wart Bodwar efterjagad / och efter giord stor skada på Jarlens män / i flygten på siön dräpen. Här på anställtes et gjästabod / och wart Bodwars kött framsatt at ätas. Hwit lagade då så / at bröderna komo antingen at äta där af / eller och röra därwid. Hwar af hände at Bodwar fick Biörnanaglar på stortåna / Thorer fick Hundaklor på hwart finger af högra handen / men Frode Elgsfötter til knäna. Sedan wart Frode mycket grym och skadesam i lekar med
Jarlens
