138
och Kong Hrolf gjorde / hotande at där med fara til Swerige. Imedlertid biwistade Bodwar och Hjalte sporet i berget / och funno at ElgFrode war dräpen / samt hans skalm eller kårta swärd brutit ifrån skaftet; ty lät han wid kulan eller nästet höga Frode med skalm samt alla hans ägodelar. Men Frodes wåle syntes honom sedan i drömen / och påyrkade at han skulle hämnas hans död / i annor händelse / alldrig få wara i ro för sig. Dwergen Litur / som där in wid bodde / wisade honom då på dräparen / som war Jätten Järnbard eller Järnhös / ty for Bodwar jämte Hjalte åstad / och dräpte Jätten tillika med alla hans Jättinnor och söner / brännande dem sedan up; hwar efter Bodwar tog utur hans kula mycket gull / och bad dwergen honom sedan / at han wille åkalla sig då han kome i någon nöd. Sedan for Bodwar til Hledre. Efter detta drog Kong Hrolf i fölgje af Bodwar och Hjalte samt otalit mycket folk til Swerige / men kjämparna woro i hernad med hershöfdingen Hugstark; ty måste och Kong Hrolf fly ur striden och mistade så hela sin her / komande allena undan med en mann. Kong Atle förfölgde honom då / men som hans mannskap såg / huru Kong Hrolf utkastade ur sin pung mycket gull och ädla stenar / ty drögde de sig med dessa sakers uptagande / så at Kong Hrolf kom undan / och är gullet sedan där af kallat Krakes utsäde. Kong Hrolf samlade sedan åter mannskap til at strida emot Drottning Skulld / som då skickade efter Agnar Rese i Nordland / at koma med folk hänne til hjälp. Han kom altså med Blåmänn och mycket annat elakt mannskap / tagande under sin resa up ur sjön den ringen / som Hroe långt tilförene hade bortkastat; och wid ankomsten mante han Kong Hrolf till strids / hafwande en stålrännt stång af sexton alnars längd / samt tre spöns tiocklek / hwars udd war fyra alnar lång och twå fot bred; men swärdet war tijo alnar långt och twå fot bredt. Han kastade Hjalte till jorden där med / och sedan kom Bodwar emot honom / som igenom åkallande brachte Greppa först til at strida med Agnar i en hwit björns ham / och högg sedan siälf honom hufwudet af / så at han neg leende neder till jorden / och då kwad Bodwar denna wisan:
