14
Björn sade då: det wore wäl / at du hade annat at sysssla / än kwida om de möijor i Balldurshaga; icke månde det ändå minskas swarade Fridthiof. Då slogos eller drefwos de norder til sunden / nära de öijar som Solundar heta / warande nu wedret som hårdast / och då kwad Fridthiofer:
Nog tagr sjön at swälla /
Så äro nu skyar dunkla /
Det wållda trålldom gamla
Som gnywågar upföra;
Ej skall jag wid Ägir (hafsguden)
J oweder ertas /
Låtom bussar bewara
Skep för kwinno böljor.
Då lade de under Solundaöijarna / och ärnade där at bida / och då tillika föll eller saktade sig wädret / därföre wende de om oc läto skepet fara från ön / tyckande de då wäl om sin färd / ty då hade de en stund maklig bör; men när så wida kom / at farten tog til at skärpa / då kwad Fridthiofer:
Det war förr
Å Framnäse /
At jag rodde til tals
Med Ingeborg;
Nu skall jag segla
I kalld storm /
Låta lätt undan
Långskeppet löpa.
