20
okunniga om orten / ty sådant mörker hade dem anlagt å alla sidor / at mann ej såg stamnarna imellan / och det med sjödrifwor / oweder / snjöglopp och frost / samt underlig kjöld. Nu far Fridthiofer up i masten / och sägjer til sina Companer / då han kom neder / således: jag såg en nog underlig syn / ty en stor Hwal lade sig i kring om skepet / och grunar eller gissar jag / at wi ärom nära komna til något land; och tror jag at han wil förhindra oss landet / troende och at Kong Helge icke wenliga berett för oss / och månde han ingen wenlig sändning hafwa sänt oss. Jag ser twänne kwinnor bak på hwalen / och månde wäl de wålla denna ofredliga stormen / med sin wersta tråll och swartkånst. Nu skolom wi försöka om wår lycka kan mera förmå / än deras trollskap; skolande i styra til som genast / men jag skall med lurkar eller störar lama sönder dessa wätter eller troll; hwarpå han detta kwad:
Ser jag trollkonor
Twänne å böljan /
dem hafwer Helge
hit åt sent oss;
Ellida skall snida
Sänder mitt af
Ryggen för dem /
Förrän det stadnar.
Nu är berättat / at detta tiltal / så betog skepet Ellida / at det kunde skilja eller förstå människo mål. Då sade Björn:
