36
i gästestufwan. Kongen swarade: jag är nu så gamal / at jag wäl kan siälfwer här besticka om gästarna / och far du ankomne mann ur din koft / och sitt å min andra hand eller sida. Drottningen sade: utgammal gjörs du nu / emedan du delar stafgubbar rum hos dig. Thiofer sade då: ej höfwes det Herre / och är det bättre som Drottningen sägjer; ty jag är wanare wid salltbränneri / än sittja hos höfdingar. Kongen swarade: gjör såsom jag wil / ty jag skall råda detta sinn. Thjofer stupade då af sig koften / och hade där under en mörkblå kjortel / jämte den goda ringen å handen / därtilmed et digert silfwerbälte / af hwilket en stor pung hängde med skjära silfwerpeninga; hans sida war omgjordad med swerd / men en stor skinnhufwa hade han å hufwudet / ty han war nog gråt eller blötögder / samt luden öfwer hela andletet. Nu sägjer jag bätre wara gjort / sade Kongen / och skall du Drottning / få honom en god tröija / som honom höfwes. Drottningen swarade: j skolen råda Herre / men litet tycker jag om denna Thjof. Sedan wart honom en god tröija gifwen at hafwa öfwer sig / och satte han sig då i högsäte hos Kongen. Drottningen wart blödröd i ansichtet / när hon såg den goda ringen / men doch wille hon inga ord med honom skifta / utan Kongen war allkåter eller lustig och sade: en godan ring hafwer du å din hand / och månde du länge hafwa bränt sallt för honom. Det är all min fädernes arf / swarade den ankomne mann. Må warda / sade Kongen /
