marken i Gjärdöija gömet (Gjardöholmen) låg Kong Hjorlef om en natt / och hade swennerna då eld upslagit på landet / men twå männ gingo til at söka watn af en brunn eller bäck / som föll fram af et berg. Där sågo de en Gette af det slaget Brunmige / (som sträckte dem från watnet / och dy) sade de det för Kong Hjorlef. Han hetade då et bråddspjut i elden och stöt til Getten / under sådant kwäde:
Gack du frå brunne /
Gloper / se ej mot mig /
Träl wanskapelig /
Til huset dit
Månd jag sända dig
Swedande spjut /
Det som bränna kan
Kjäftar dina.
Sedan togo de watn / när Thussen eller Getten skjöt sig in i berget; men när de såto wid elden / då kwad Getten denna wisan:
Wet jag gjörlig'
Wifwet dit / Konger /
Hwad knäcka skall
Hännes sällhet
″ ″ ″ ″ ″
″ ″ såren din /
Hjorlef / du Hillder /
Hjälp nära lågan.
Då stöt Hjorlef sama spjutet i detta Trollets öga (farande sedan til Njardö). Hogne bad då Sölwe samt Hillda at wara där kwar /
B 2
