6
eller stålpe / ty tog han det neder / omgjordade sig och geck fram til stolen sägjande: det må nu stå mig an / at hugga / hälst ingen det förhindrar; eller huru står det til med dig / du gamla stålle. Såg du ej / at jag bar saman dit gods / och du sitter krokuger och stilla / lede hund; eller hwad war dig i ögonen / när du såg därå / at jag tog swerdet och det kåstbara hals smycket / samt andra dina dyra saker. Thrain swarade / at detta tyktes honom ej stort wara wärt / om han allenast låte sig sittja stilla å sin stol; och kunde jag / sade han / tilförene nog slå ifrån mig / men är nu nog rädder / om du skall ensam röfwa från mig ägodelarna; jag skall altså wäl förhindra dig de kåsteliga tingen / men du må se dig före emot mig / som nu är döder. Hromund sade: rör dig å fötterna / du rädde och blödige / och tag nu åter af mig swerdet / om du törs. Wålen swarade: det är ingen heder at bära swerd å mig wapnlösan / heldre wil jag röna aft eller krafter med dig / och bråttas. Hromunder kastade då swerdet bort / och förtröstade å sit afl. Thrain såg detta / och löste neder sin kjeril / den han hade uppe / och war då icke fryntliger / utan blåste på elden / när han war tilreds at äta ur kjetilen. Mycken glöd war emellan hans fötter / och kjetilen full af bukar. Han sat i en gullsömad råck / och båda hans händer wore inkrökta / samt naglarna inbögda för fingren. Hromunder sade: rusta dig / och skrid af stolen / arga skalk / och frå all ägendom röfwad. Wålen swarade: nu månn tid wara at stiga fram / hälst du så förbrår mig huglösan. Dagen led nu / och kwällen kom / ty wart det och mörkt i högen. Han geck altså til at bråttas med
